Att vara hemmaförälder – vanliga frågor och svar

Jag var hemma med mina barn länge. Det sista året innan skolstart gick de 15 timmar i veckan i förskolan, men fram till dess var de hemma på heltid. Nu går de alla i skolan, men under åren som hemmaförälder har jag fått många frågor – både i samtal med andra föräldrar och här på sociala medier.

Hemmaföräldraskap väcker ofta starka åsikter. För vissa är det en självklarhet att barn ska gå i förskola, medan andra väljer att vara hemma längre. Oavsett vad man tycker borde det vara lika självklart att ifrågasätta normen som att ifrågasätta alternativen.

Här är några av de vanligaste frågorna jag fått – och mina svar.

Är det inte en kvinnofälla?

Det riktiga problemet är att vi ser hemmaföräldraskap som något passivt eller förlegat, medan lönearbete automatiskt anses mer värdefullt. Kvinnofällan är att tro att det bara finns en rätt väg och att allt som inte genererar en inkomst är mindre värt.

Att vara hemma med barn är inget bakåtsträvande val – det är ett aktivt beslut att prioritera tid, närvaro och trygghet under en begränsad period av livet. För vissa familjer är det rätt, för andra är det inte det. Riktig jämställdhet borde handla om valfrihet, inte om att alla måste göra samma sak för att räknas.

Missar de inte en massa om de inte går i förskolan?

Ja, de missade stressiga morgnar, stora barngrupper och att behöva anpassa sig till ett schema skapat för en hel grupp snarare än deras individuella behov. Men de missade inte möjligheten att lära, utforska och utvecklas.

Lärande sker hela tiden – genom samtal, lek, upptäckter och möten med olika människor. De har fått uppleva en vardag med mer frihet, där deras intressen och nyfikenhet har fått styra i större utsträckning. Förskolan är en bra lösning för många, men det betyder inte att det är det enda sättet att ge barn en rik och lärorik barndom.

Är det inte tråkigt att bara vara hemma?

Jo, många gånger. Vissa dagar var monotona, utmattande och evighetslånga. Precis som vilket jobb som helst kan vara. Att jag valde en annan väg än normen betyder inte att jag måste romantisera den.

Men att något är tråkigt ibland betyder inte att det är fel. Det fanns stunder av trötthet och upprepning, men också otaliga små ögonblick av närhet och glädje som jag aldrig hade velat vara utan. Vi gjorde inte detta valet  för att varje dag skulle vara rolig, utan för att det kändes rätt för vår familj.

Hur får de social träning?

Social utveckling sker i alla miljöer där barn möter människor – inte bara i en grupp av jämnåriga. Mina barn har haft relationer med både äldre och yngre barn, vuxna i olika sammanhang och nära kontakt med familj och vänner.

Att kunna samarbeta, kommunicera och förstå andra handlar om att navigera i verkliga relationer. Det får barn genom att vara en del av familjen, genom att delta i olika aktiviteter och genom att möta människor i olika åldrar och sammanhang.

Men vad gör du hela dagarna?

Jag var chaufför, kock, krishanterare, lekledare, terapeut och känslomässig stötdämpare. Jag jonglerade tvätt, matlagning, tröst och konflikthantering samtidigt som jag försökte hinna dricka kaffet innan det blev kallt.

Att vara hemma med barn är att hålla ihop vardagen, skapa trygghet och vara närvarande i deras uppväxt. 

Men bidrar du ens till samhället?

Vi har lärt oss att mäta allt i pengar, som om det enda sättet att bidra är genom arbete som ger lön och där skatt betalas. Men ett samhälle byggs inte bara av det som kan räknas i siffror eller statistik.

Att ge barn en trygg uppväxt, tid och närvaro är också att bidra. Att lägga en stabil grund för framtida generationer påverkar både individen och samhället i stort. Bara för att det inte genererar skatteintäkter idag betyder det inte att det saknar värde imorgon.

Det här var vårt val. Alla familjer har olika förutsättningar, och jag säger inte att det här är rätt för alla. Men varför måste de som väljer annorlunda alltid försvara sig, medan normen tas för given?

Borde vi inte ifrågasätta båda lika mycket?